UR HALVSKUGGAN. Nu har jag fler än tre morgnar i rad slagits av samma geniala tanke, en dikotomi att bygga ett sånt där fantastiskt inlägg på, som i bara tre koncisa stycken lyckas säga något häpnadsväckande tankeväckande. Klockan tio i nio, fem i nio och exakt klockan nio går tre olika alarm igång i min mobiltelefon. Jag trycker bort dem, och de återvänder nio minuter senare. Klockan nio går även radion igång. Nu i min plötsligt svårväckta period väcks jag alltså av tre olika återkommande larm samt Ring P1 (vilket är ypperligt, särskilt när Täppas är där, för han är både rolig och en idiotmagnet, stackars karl). Tjugo i tio kommer även ett extra larm, ifall jag råkat stänga av både mobillarm och stereo.
Den där tanken slår mig alltid när jag ligger där och är halvvaken, med mobilen i handen alltid redo att trycka på Snooze. Men jag minns den ju aldrig efteråt. Tre morgnar i rad har jag skrivit ned den, faktiskt författat hela inlägget och slutredigerat det. I mobilen såklart. Emellanåt kommer jag på att jag inte är vaken och kanske inte borde publicera det förrän jag kollat stavningen en extra gång, till det morgonkaffe jag sitter och dricker just nu.
Men när jag väl står upp finns ju aldrig någon sömnigt men genialt flätad ordhärva här på krokofilologiska installationen. Ur mitt huvud har den också försvunnit. Inte heller mobilen låtsas om något. Halv tio om morgonen sviker tingen tanken och lämnar mig yrvaken med inte mer än minnet av en idé jag bara har när jag nästan sover. Och precis där är den ju egentligen, själva kärnan i idén! Jag minns ju ändå att mittpunkten, den axel kring vilken den långsamt roterar, är just detta halvmedvetna tillstånd, sömn och vaka sedd från en tredje punkt som ligger exakt på gränsen dem emellan. Ståendes i jordens egen halvskugga, mellan natt och dag, är horisonten i öster om morgonen, medan den i väst fortfarande är om natten.
Penumbran frågade Skuggan:
– Tidigare gick du ständigt, men nu har du stannat; tidigare satt du, men nu har du rest dig upp – hur kommer det sig att du är så inkonsekvent i dina handlingar?
– Kanske måste jag vänta på att någonting annat gör vad det gör, för att själv göra vad jag gör. Kanske måste även det jag väntar på i sin tur vänta på att någonting annat gör vad det gör. Är mitt beroende av annat som ormens beroende av sina fjäll, eller cikadans beroende av sina vingar? Hur skall jag kunna veta varför jag är som jag är? Hur skall jag kunna veta varför jag inte är på något annat sätt?
För ett tag sedan drömde jag, Zhuāng Zhōu, att jag var en fjäril. Lyckligt uppfylld av att vara en fjäril hänfördes jag av att flyga omkring och göra vad fjärilar gör. Jag visste inte ens att jag var Zhōu. När jag sedan vaknade, fann jag plötsligt att jag var Zhōu. Jag visste inte om jag var Zhōu drömmandes jag var en fjäril, eller en fjäril drömmandes jag var Zhōu. Det måste finnas någonting som skiljer Zhōu från fjärilen. Detta kallas förändringen hos ting.