DIKT. Såhär framemot vårkanten, brukar jag gå ner till stranden. Luften är mjuk och mild, och vågorna mal sand. Det finns en gammal skev träbrygga en bit bort, som nätt och jämt håller sin murkna vikt ovanför vattenytan. När det inte blåser för höga vågor brukar jag gå dit, sätta mig mot solskenet och dingla med livet. ¶ 2002-06-05