STÄDNING. Infallet är plötsligt. Jag städar mig svettig! Lägenheten fylls av dammrök, vräkta högar och golvet av torra barfötter när jag utan att dra lärdom om och åter moppar in mig i hörn.
Erkännes: Jag sitter och droppar utan att vara färdig ännu. Några pappershögar skräpar kvar, ett par objekt av diskliknande karaktär och en eller annan bok som hamnat på golvet igen. Men ändå – här sitter jag, med tre till livligt korsdrag vidgavlade balkongdörrar (och ett fönster) vilka vädrar ur vad som knappast kan vara något annat än hjärnskräp. Pina är att leva på knappt ens modesta ambitioner men initiativkraft högst till fotknölarna. Man går ju för helskotta inte ens och lägger sig, utan blir sittande som en stelnad trötthetstrofé mellan småtomtarnas nattskiftsturer.
Det är inte nog med bara vilja. Att man också orkar hjälper inget enda uns. Inte ens med livligt härjande självdisciplin i receptet blir det någon kaka bakad.
Man måste städa också. ¶ 2010-06-09