Illustration

Där är glasskärvorna igen; det saknas vinter, och bland björkarna över vägen saknar jag ord. Vet inte om det blev en stapelvara ännu; jag är underligt tom och fri, och vet inte om vi var som varandra eller alla andra. Nu kan jag höra fågelsång falla som glasskärvor mellan kvällsgula björkgrenar, snubblar på en klump jord (jag känner mig fri och huggen i sten, ett kopparstick av sekunden innan man bestämmer sig) kanske var den ett äpple förr.

¶ 2007-07-01

Sajten vevas för hand som om det vore 1998.