PÅ JÄMNA VERSFÖTTER.
Mycket litet kommer negationer av sig själva
vandrande
de rullar över tröskeln, fotknölshöga, in i rummet
viftar med små armliknande viftdon mot mig:
Någonting du glömt, hallå! Vi viftar åt dig ju!
Jag ser er, vinkelknölar, era kurvor mellan
stolsbenen
och vad ni tänker när ni kliver över smulorna jag
inte
sopat upp, när era rullefötter lämnar tomma spår i
golvet
ungefär som vattendroppar i en pollenmånads flod
Ibland så släpper slumpen in er, knäppa knatande
små livs-
bejakande betraktelser, när alla dagens trappsteg
råkar
falla någon annanstans och jag blir själv kvar i en
liten glugg,
då kommer ni, små negationer av er själva, mycket
litet
vandrande på pilgrimsfärd genom min vardags rum
¶ 2009-11-30