ANTECKNING. Plötsligen lämnar jag omvärlden, nästan helt. Jag märker det först när jag får för mig att läsa nyhetsflöden, och vad blicken landar på är fyra dagar gammalt. Så fyra dagar har försvunnit, och jag minns att jag sett på film.
Frågan måste ställas: När tid försvinner, var tar den vägen? Givetvis inte någonstans alls. Tid är ju sådan att den bara är tid om den är där den ska vara. Mina försvunna fyra dagar kunde ju inte inträffa någon annan gång än de senaste fyra dagarna, och när de nu inte inträffade, så kan de senaste fyra dagarna inte ha funnits.
Det finns ingen lucka att fylla, för det som försvunnit och inte finns är själva luckan. Tid är helt enkelt på plats, eller rättare sagt en plats. Eller så är den inte alls.
Jag sluter mig till att det inte är fyra dagar som försvunnit. Då hade det funnits ett hålrum där de varit. Istället går världen numera 96 timmar fel. ¶ 2010-12-19