ETIK. Är det fel att ljuga om sin ålder? Tja, vad är en filosofisk utbildning värd om den aldrig kommer till användning, så varför inte försöka besvara den frågan med ett nej. Men först en terminologisk mikrokurs: Det som är (moraliskt) förbjudet kallar vi här för "fel", medan det som är antingen påbjudet eller åtminstone tillåtet får kallas för "rätt". Varje handling är alltså antingen rätt eller fel, medan ingen handling är både rätt och fel på samma gång, eller för den delen varken rätt eller fel.
Är det då fel att ljuga om sin ålder? Det beror nog på. Säg att du är sexton år och påstår dig vara äldre än du är för att bli insläppt på klubben och hälla i dig några Cosmopolitan. Då gör du fel som ljuger. Genom att ljuga om din ålder undviker du att bli rättvist behandlad och hamnar i stället i ett orättvist förhållande. (Barn kan inte själva avgöra sitt eget bästa i alla lägen och alkohol är särskilt skadligt för människor som fortfarande växer.)
Alltså: När konsekvensen av lögnen är ett mera orättvist förhållande än vad sanningen hade föranlett, så är det fel att ljuga.
Men under andra omständigheter gäller detta inte längre. När konsekvensen av en lögn i stället är ett mera rättvist förhållande än den konsekvens som sanningen hade gett upphov till, så verkar det i stället vara rätt att ljuga. Säg till exempel att du är sexton år och stöter på en grupp logiskt skolade fotbollssupportrar som stoppar dig och frågar:
– Ursäkta mig, men säg hur gammal du är, för om och endast om du är under arton slår vi ner dig!
Även om det kanske inte går att klandra dig om du av bara farten råkar slira på lögnen och tala sanning, så kan ingen heller påstå att du gör fel om du ljuger och säger att du fyllde arton i fjol.
Alltså: När konsekvensen av en lögn är ett mera rättvist förhållande än den som sanningen hade gett upphov till, så är det tydligt rätt att ljuga.
Frågan jag fiskar efter är givetvis den ifall du gör (moraliskt) fel om du har fyllt arton år men påstår dig vara sexton för att behandlas bättre i asylprocessen. Asylsökande barn behandlas ju ofta bättre (eller inte lika dåligt) som vuxna.
Svaret på den frågan är, så som vi slutit oss till genom de tidigare exemplen, att det beror på konsekvenserna. Avgörande är alltså ifall en lögn leder till ett mera rättvist förhållande än sanningen. Eller konkretiserat: Respekteras vuxna asylsökandes rättigheter fullt ut i Sverige eller inte?
Min uppfattning är att vuxna asylsökandes rättigheter i de allra flesta fallen inte respekteras fullt ut. (Argumentationen för det har ingen plats i det här inlägget, men här finns en text som snuddar vid frågan.) Slutsatsen blir därmed att du gör rätt om du påstår dig vara yngre än arton år när du söker asyl, trots att du inte är det, såtillvida du skulle behandlas på ett mera orättvist sätt om du i stället talade sanning.
Det finns en massa när- och mellanliggande frågeställningar att besvara genom att utvidga resonemanget vidare, men det får ske i någon annan text. Tesen den här gången är endast att om asylmottagningen är orättvis för vuxna som talar sanning om sin ålder, och mera rättvis för dem som ljuger, så gör den som som ljuger om sin ålder rätt. ¶ 2016-02-01