ANTECKNING.
Som torra löv dinglar de vuxna på sin kvist.
Tydligen vet de verkligen vad de pratar om.
Det syns på sättet de avvägt gestikulerar när de pratar,
och deras ansiktsuttryck.
Barnen är fångar på mineralvatten och rågbröd i vuxenvärlden. Det är i skolan som det sker. Barnen kommer dit för att det är så. De vuxna kommer dit för att de får lön och att de kanske valt att gå dit också. Ungdomarna, som de nu kallas, formas här efter en pedagogisk mall, och lär sig de kunskaper som läraren ämnar lära ut. Och så lär de sig hur man torkar ut, hur man slutar le annat än för att undvika en smäll på käften. Fast det är läraren inte medveten om/endast medveten om.
Efter högstadiet, som väl är slutpunkten... allt bildligt, livligt, drömligt, otyngt, färglagt, det dör. Poff. Ordning och sveda, elevrådssekreterare, skyddsombudsutbildning, dejting, rösträtt, körkort, anställningsbeslut, egen företagare, konkurs, testamente, mamma.
Den enda ljusglimten, det är pensionsåldern. Det ser jag på TV. Glada pensionärer som äntligen lärt sig att skejta, gunga och åka karusell, precis som barnrebellernaterroristerna gör. De lever livet som vore de barn på nytt. ¶ 2002-10-23