TIDSPOLITIK. ”Vi borde överväga att minska arbetstiden radikalt. Kanske ända ned till två timmar.” Så säger Bodil Jönsson i en artikel i Veckans Affärer.
För de allra flesta är nog utmaningen i att ta en sådan idé på allvar helt övermäktig. Men jag tror att det går att lära sig ganska mycket bara av att försöka lista ut hur det skulle kunna genomföras.
Thoreau gjorde ett mer rigoröst försök än de flesta andra. Han ”började om” ute i skogen för att undersöka hur mycket arbete som egentligen behövdes för det egna uppehället. Klimatet där i Massachusetts var kanske inte samma (kanske mildare än 1800-talets Sverige men kallare än nutidens). Ändå är hans slutsats, efter två år på egen hand, värd litet eftertanke: Motsvarande sex kalenderveckor om året behövde han vara i arbete för att försörja sig. Resten av tiden kunde han till exempel studera.
Gentemot 1840-talets USA innebar det förstås en ganska stor omställning att leva som han gjorde de där två åren, och jämfört med hur vi lever i dag blir skillnaden ännu större. Å andra sidan har vi mer avancerad teknologi i dag, och handlar frågan om att ställa om hela samhällen så behöver vi även räkna in förtjänsterna av samarbete – Thoreau hade ingen att samarbeta med utan gjorde allt själv – liksom vi måste ta hänsyn till det faktum att alla inte är (någorlunda) hälsosamma och 28 år gamla män. Förmodligen skulle vi var och en behöva leva mer allsidigt.
Bodil Jönsson i artikeln:
”Det är klart att en person blir stressad om den får reda på att något som tidigare sköttes på 8 timmar ska skötas på 6 timmar, men det går inte att bara göra som man har gjort tidigare. Hoppar man från 8 till 2 timmars arbetsdag förstår folk verkligen att man måste göra saker på ett annorlunda sätt.”
Kan vi säga fyra? ¶ 2018-01-05