Den djupekologiska plattformen på ruderalia.net

GRÖNT. Vad termerna djupekologi, ekosofi, ekologism och ekofilosofi exakt betyder är inte alltid självskrivet. I situationer där en utläggning om innebörden i orden inte passar brukar jag i stället bara kalla mina ståndpunkter för ”djupgröna”.

På min tidigare blogg Kuniri fanns en text om begreppen, som efter en uppdatering kanske kan publiceras även här. Men det tänker jag inte göra nu utan nöjer mig med de stora dragen.

Ekologism är ett nyord tänkt att sammanfatta de varianter på gröna politiska ideologier som förekommer. Även om Nationalencyklopedin språkbruksdefinierat termen är jag fortfarande en smula tveksam till vad ordets innebörd ska vara eller hur det uppfattas. Därför använder jag det inte.
Ekofilosofi är det akademisk–filosofiska studiet av människan som en del av naturen. Med andra ord är ekofilosofi ingen övertygelse utan ett ämnesområde inom filosofin.
En ekosofi är en ekofilosofisk övertygelse. De allra flesta (och förmodligen alla) övertygelser som kallas ekosofier liknar varandra. Principiellt sätt kan en ekosofi vara vilken filosofisk ståndpunkt om människan som en del av naturen som helst, men i praktiken står de flesta som kallar sig ekosofer mycket nära djupekologin.
Ordet djupekologi har två vanliga betydelser.
1. Som filosofiskt betraktelsesätt står djupekologin – lätt förenklat – i kontrast till både reduktionistiska och holistiska synsätt. Utgångspunkten är i stället en ”fullfältsvy” (eng. full field view) som – svårt förenklat – samtidigt hävdar båda perspektiven.
2. Som ståndpunkt är djupekologin en åsiktsplattform, det vill säga en uppsättning påståenden om verkligheten. Andra halvan av den här texten består av den djupekologiska plattformen i översättning till svenska.

Den djupekologiska plattformen omfattar åtta påståenden. Oavsett vad man har för livsåskådning, religion, politisk eller filosofisk övertygelse i övrigt, så kan man kalla sig ”djupekolog” eller ”del av den djupekologiska rörelsen” om man instämmer i samtliga åtta påståenden. Plattformen beskriver alltså åtta gemensamma men icke grundläggande uppfattningar.

Översättningen som följer är min egen, eftersom jag inte lyckats hitta någon version översatt till svenska. Originaltexten är på (filosofisk) engelska, vilket innebär att den är svår att översätta till svenska utan att innebörderna i de olika begreppen förvanskas. Åtminstone för mig.

Plattformens åtta punkter formulerades 1984 av Arne Naess och George Sessions. På varje påstående följer de kommentarer som Arne Næss publicerade i boken Ecology, community and lifestyle.

1. Blomstrande av mänskligt och icke-mänskligt liv på jorden har inneboende värde. Icke-mänskliga livsformers värde är oberoende av den icke-mänskliga världens användbarhet för mänskliga syften.

Istället för biosfär kan vi använda termen ekosfär för att poängtera att vi så klart inte begränsar vårt intresse till att gälla livsformer i snäv bemärkelse. Termen liv används här på ett innehållsrikt och icke-tekniskt sätt så att den innebär även sådant biologer klassificerar som icke-levande: floder, landskap, kulturer, ekosystem, den levande jorden. Slagord som »Låt floden leva« illustrerar denna bredare betydelse som är vanlig i många olika kulturer. Bara i våra västerländska traditioner är termen levande tätt sammanknuten med den biologiska vetenskapen.

2. Rikedom och mångfald hos livsformer är också värden i sig, och bidrar till mänskligt och icke-mänskligt blomstrande på jorden.

Så kallade enkla, lägre eller primitiva arter av växter och djur bidrar väsentligen till livets rikedom och mångfald. De har värde-i-sig-själva och är inte bara steg mot så kallade högre eller rationella livsformer.

Komplexitet, som ordet används här, är någonting annat än komplikation. Livet i en stad kan vara mera komplicerat än livet i en naturlig omgivning utan att vara mera komplext som i kvalitativt mångfacetterat.

Varför tala om mångfald och rikedom? Ponera att människor stör ett ekosystem till en sådan grad att 1000 arter av ryggradsdjur var och en begränsas till existensminimum. Detta är uppenbart oacceptabelt. Vi kräver ett överflöd av med varandra sammanknutna habitat genom »broar«. Poängen är att livet på jorden inte ska störas omåttligt även om mångfalden uppehålls.

3. Människor har inte rätt att förminska denna rikedom och mångfald, utom för att tillfredsställa väsentliga behov.

Den här formuleringen är kanske för skarp. Men med tanke på den stora mängd förklaringar av vad människan har rätt att göra, kan det verka tillnyktrande att tillkännage en norm för vad hon inte har någon rätt till. Alltså: att ta med i beräkningen sådana situationer i vilka hon inte kan åberopa eller vädja till någon rättighet. Formuleringen är inte ämnad att automatiskt fördöma alla handlingar för vilka vi inte kan hänvisa till en rättighet som fel.

Uttrycket »väsentliga behov« lämnas medvetet vagt för att tillåta en ansenlig frihet för omdömet. Skillnader i klimat och relaterade faktorer, tillsammans med skillnader i samhällsstrukturer som de ser ut idag, måste övervägas. Även skillnaden mellan medlen att tillfredsställa ett behov, och behovet självt, måste övervägas. Om en valfångare slutar jaga riskerar han att bli arbetslös under rådande ekonomiska förhållanden. Valfångst är för honom ett viktigt medel. Men det finns ett akut behov av honom och hans båt i försöken att begränsa utfiskningen och användandet av barbariska fångstmetoder. Valnationerna är rika nog att finansiera sådana inspektioner, särskilt utmed kusterna i tredje världens länder. Därför är det inte någon fråga om ett väsenligt behov att döda valarna.

4. Blomstrandet av mänskligt liv och kultur är förenligt med en substantiell minskning av den mänskliga befolkningens storlek. Blomstrandet av icke-mänskligt liv kräver en sådan minskning.

Stabiliseringen och reduceringen av den mänskliga befolkningen kommer att ta tid. Tillfälliga strategier måste utvecklas. Men detta ursäktar på inget sätt den rådande självbelåtenheten. Den extrema allvarlighetsgraden av vår nuvarande situation måste först inses. Ju längre vi väntar, desto mera drastiska metoder kommer att krävas. Till dess att djupgående förändringar gjorts, kommer substantiella förminskningar av rikedomen och mångfalden att ske: den takt i vilken arter dör ut kommer att vara tio till hundra gånger högre än under någon annan period i jordens historia.

Det kan med rätta invändas att om de miljarder människor som redan finns på djupet förändrar sitt beteende i en riktning mot ekologiskt ansvarstagande, kan icke-mänskligt liv blomstra.

5. Den nuvarande mänskliga inblandningen i den icke-mänskliga världen är överdriven, och situationen förvärras hastigt.

Människor i de materiellt rikaste länderna kan inte förväntas att minska sin överdrivna inverkan på den icke-mänskliga världen till en mera måttlig omfattning över en natt. Mindre inverkan implicerar inte att människor inte ska påverka vissa ekosystem så som andra arter gör. Människor har förändrat jorden och kommer antagligen att fortsätta med detta. Detta handlar istället om karaktären och omfattningen av denna inverkan.

Kampen för att bevara och utöka vilda eller nästan vilda arealer ska fortsätta, och fokusera på de generella ekologiska funktionerna av dessa arealer. Väldigt stora vildmarker krävs i biosfären för att tillåta fortsatt evolutionär artbildning hos djur och växter. De områden som idag är vigda åt att vara vildmarker är för små och för få.

6. I skenet av föregående punkter, måste politiska principer ändras. De politiska ändringarna påverkar grundläggande ekonomiska, teknologiska och ideologiska strukturer. Resultatet kommer att vara på djupet annorlunda från hur det ser ut idag och möjliggöra en mera glädjande upplevelse av hur allt hänger samman.

Ekonomisk tillväxt som den uppfattas och implementeras idag av industriländerna är inte förenlig med (1–5). »Gröna« ekonomer måste rådgöras med.

Medan »självbestämmande«, »decentralisering«, »lokalsamhälle« och »tänk globalt, agera lokalt« kommer att förbli nyckelbegrepp i de mänskliga samhällenas ekologi, kommer implementeringen av djupgående förändringar att kräva ett tilltagande globalt agerande i bemärkelsen handlande över varje gräns. Och det visar sig ofta att lokala samhällen eller glesbefolkade områden okritiskt stöder så kallad tillväxt och måste tvingas till mera ekologiskt ansvarsfull politik av centrala myndigheter. Det finns viktiga gränser för decentraliseringen av ekologiskt relevanta beslut.

Stöd för globalt agerande genom fristående organisationer (non-governmental organisations) blir allt viktigare. Många av dessa organisationer kan agera globalt »från gräsrot till gräsrot«, och på så sätt undvika negativ inverkan från regimer.

Kulturell mångfald idag kräver avancerande teknologi, det vill säga teknik som avancerar de grundläggande målen hos varje kultur. Så kallade mjuka, mellanliggande eller alternativa teknologier är ett steg i den riktningen. Det som kallas »avancerad« teknologi passar sällan in under den benämningen.

7. Den ideologiska förändringen består huvudsakligen i ökad uppskattning av livskvalitet (att vara i situationer med inneboende värde) istället för att hänga fast vid en ständig ökning av levnadsstandard. Detta innefattar en djup medvetenhet om skillnaden mellan storhet och storlek.

Vissa ekonomer är kritiska mot termen »livskvalitet« eftersom de menar att den är vag. Men vid närmare betraktelse, är vad de anser vagt i själva verket termens icke-kvantifierbara natur. Man kan inte tillfredsställande kvantifiera det som är viktigt för livskvalitet som vi talar om det här, och det finns heller inget behov av att göra så.

8. De som instämmer i föregående punkter har en skyldighet att direkt eller indirekt delta i försöken att genomföra de nödvändiga förändringarna.

Det finns gott om utrymme för olika åsikter om prioriteringar: vad ska göras först, vad därefter? Vad är mera akut? Vad är nödvändigt till skillnad från vad som är mycket åtråvärt? Åsiktsskillnader utesluter inte energiskt samarbete. »Frontlinjen är lång«.

Vad vinner vi genom att försöksvis formulera den grundläggande syn som delas av de flesta eller alla som stödjer den djupekologiska rörelsen? Förhoppningsvis blir det lite lättare att placera rörelsen bland de många alternativa rörelserna. Förhoppningsvis leder det inte till isolering utan till ännu bättre samarbete med andra alternativa rörelser. Det kan också göra några av oss tydligare med var vi står, och klarare över vilka meningsskiljaktigheter det är nyttosamt att förminska och vilka det är nyttosamt att skärpa. ¶ 2009-12-13 (omarbetad 2012-12-03)