SJÄLVSATIR. Gemene män står att finna överallt, dessa dumma dussinmänniskor som lever i tron att världen går att fullt ut förstå, att sann kunskap finns, och att alla som inte delar deras åsikter har fel bara för att jävlas med dem.

Sättet de lever implicerar att det viktigaste i livet är anseende, och med detta som ledstjärna skyler de till varje pris även för sig själva alla brister i överensstämmelse mellan omvärlden och deras egen bild av den, endast i det enkla syftet att ett erkännande av behov av personlig utveckling förutsätter att de från början inte är perfekta, vilket är en tanke som får dussinmänniskan att skaka i sina inpinkade sociala roller och självbekräftande lögner.

Om du igenkännande och nickande läste föregående mening utan att blinka, är du kanske inte en av dem, du sorgligt vettige. Eftersom du då tillhör detta vårt glesväxta släkte, som ständigt och ofta ensamma måste stå ut med alla som inte är som oss, vill jag här dela med mig av kunskap om dussinmänniskan – surt förvärvade erfarenheter som redan i unga år lämnat mig bitter inför framtiden. Jag hoppas de kan hjälpa dig att hantera vardagssituationer på ett sätt så att du till slut slipper utstå den vettlöses olyckligt allenarådande dom.

  1. Ge aldrig konstruktiv kritik – sådan leder oftast bara till långt mindre konstruktiv kritik riktat mot dig själv.
  2. Rätt är fel. Ha ibland fel och vifta snabbt bort ämnet när din bristande kunskap uppdagas. Se även 4.
  3. Ge aldrig din hjälp, vare sig någon ber om det eller ej. Förneka den kunskap du har, och glöm den helst för alltid då någon frågar. När dussinmänniskan lär av någon annan leder det till att de måste begrunda vad de vet och inte vet, och för en stund inse att de inte är ofelbara.
  4. Erkänn inte dina fel. Om du någon gång verkligen känner dig nödd att ändå göra det, vänta åtminstone tjurigt dussinet timmar efter att någon annan upptäckt att du haft fel. Dussinmänniskan talar gärna om hur det är gott att öppet ta ansvar och konsekvenserna av detta, liksom att kunna ändra sig när man inser sina misstag. Tag dig i akt, det här är en självbedragares ord! Gemene man kallar den som följer de här riktlinjerna för kappvändare, och ger sig fan på att hämnas den som erkänner sina fel och därmed berövar dem anledning till ilska. Tvingas du erkänna ett misstag, var snar att göra misstaget igen.
  5. Var långsam till handling. Den till handling snabbe får någonting gjort och vinner auktoritet. Auktoriteter med intellekt blir för dussinmänniskan ett hot om att avslöja den bluff som utgör själva kärnan i dennes aktning och självbild.
  6. Tala illa om din medmänniska bakom dennes rygg. Oroa dig inte över skuldkänslorna – de är vad som skiljer dig från denne. Och tag det lugnt – du kan vara viss i att denne redan baktalat dig. Dussinmänniskan litar inte på den som håller sitt ord och respekterar andra även när de inte är i närheten, av den enkla anledningen att han eller hon ständigt intalar sig själv att respektfulla människor inte existerar. Allt i syfte att slippa tro att självutveckling är möjlig.
  7. Ljug! I första hand så att det gagnar dig själv, men även lögner som leder till obehag för andra fyller sin funktion. Se även 6. (Bär det dig allför tungt emot att ljuga, välj att tala osanning om något som saknar praktisk betydelse – eller om du vill ta en chans, sprid rykten om din lögnaktighet. Det viktiga är inte att vara ohederlig, utan att verka harmlöst småaktig.)
  8. Göm dina intressen när de inte sätter det sociala i första rummet. Skaffa istället minst ett intresse som leder till att du måste umgås minst fem timmar per vecka med andra. Optimala är till exempel styrketräning eller andra lagsporter, men vad som helst kan fungera såtillvida att du träffar de dussinmänniskor du delar vardag med, och att intresset innefattar ett tävlingsmoment. Se till att alltid prestera gruppens medianresultat, och var en gnutta småaktig i dina förluster och vinster. Alla älskar en dålig förlorare!
  9. Red inte ut konflikter förrän någon fått ett utbrott. Låt andra ta initiativet till genuint förtroeliga samtal (märk skillnaden mot rent taktiska »förtroeliga« samtal). Det är omöjligt för en vettig människa att veta när det egentligen är dags att ta tag i en konflikt, då denne inte känner något behov av konflikten som möjlighet till högre anseende, utan bara ser värdet i en lösning.
  10. Tag det varligt med humorn. Skämt på egen eller närvarandes bekostnad är till exempel oacceptabelt. Skämt på bekostnad av icke närvarande rekommenderas däremot i alla sammanhang. Auktoriteter utgör synnerligen goda måltavlor. Undvik avancerad humor som alla typer av ironi utom den kraftigt karikerande – och antagligen alla former av humor du själv uppskattar. Ordvitsar är förbjudna, med ett undantag: Det kan ofta vara helt i sin ordning att förvanska en auktoritets namn.
  11. Undvik att säga din mening. Säg istället någon annans mening. Uttala dig enbart i de frågor andra inte verkar fästa stor betydelse vid, och enbart tydligt men väl avvägt positivt. Undvik också att alltför ofta berömma andra – då tror de att du vill sätta dig i en maktposition.
  12. Och till sist det råd jag vill lägga som mest tyngd bakom: Var lättplacerad! Kompromissa ditt sanningssökande och din omtanke gentemot din medmänniska på ett sådant sätt att gemene man omedelbart får en tydlig bild av vad du är för typ, oavsett sanningshalten i denna bild – välj med fördel en stereotyp de redan känner. Bry dig inte om att deras bild av dig är helt felaktig, eller att olika människor får olika bild av dig. De samtalar aldrig om skillnaderna i vilket fall. En lättplacerad människa är lätt att hantera utifrån enkla fördomar, och fördomar får dussinmänniskan att känna sig trygg. ¶ 2005-12-17