SJÄLVSATIR.
Gemene män står att finna överallt, dessa dumma
dussinmänniskor som lever i tron att världen går att
fullt ut förstå, att sann kunskap finns, och att alla
som inte delar deras åsikter har fel bara för att
jävlas med dem.
Sättet de lever implicerar att det viktigaste i livet är anseende, och
med detta som ledstjärna skyler de till varje pris även
för sig själva alla brister i överensstämmelse mellan
omvärlden och deras egen bild av den, endast i det enkla
syftet att ett erkännande av behov av personlig utveckling
förutsätter att de från början inte är perfekta, vilket är
en tanke som får dussinmänniskan att skaka i sina inpinkade
sociala roller och självbekräftande lögner.
Om du igenkännande och nickande läste föregående
mening utan att blinka, är du kanske inte en av dem, du
sorgligt vettige. Eftersom du då tillhör detta vårt
glesväxta släkte, som ständigt
och ofta ensamma måste stå ut med alla som inte är som
oss, vill jag här dela med mig av kunskap om
dussinmänniskan – surt förvärvade erfarenheter som redan
i unga år lämnat mig bitter inför framtiden. Jag hoppas
de kan hjälpa dig att hantera vardagssituationer på ett sätt
så att du till slut slipper utstå den vettlöses
olyckligt allenarådande dom.
- Ge aldrig konstruktiv kritik – sådan
leder oftast bara till långt mindre
konstruktiv kritik riktat mot dig själv.
- Rätt är fel. Ha ibland fel och vifta snabbt bort
ämnet när din bristande kunskap uppdagas. Se
även 4.
- Ge aldrig din hjälp, vare sig någon ber om det
eller ej. Förneka den kunskap du har, och glöm
den helst för alltid då någon frågar. När
dussinmänniskan lär av någon annan leder det
till att de måste begrunda vad de vet och inte
vet, och för en stund inse att de inte är
ofelbara.
- Erkänn inte dina fel. Om du någon gång verkligen
känner dig nödd att ändå göra det, vänta
åtminstone tjurigt dussinet timmar efter att
någon annan upptäckt att du haft fel.
Dussinmänniskan talar gärna om hur det är gott
att öppet ta ansvar och konsekvenserna av detta,
liksom att kunna ändra sig när man inser sina
misstag. Tag dig i akt, det här är en
självbedragares ord! Gemene man kallar den som
följer de här riktlinjerna för kappvändare, och ger sig fan på
att hämnas den som erkänner sina fel och därmed
berövar dem anledning till ilska. Tvingas du
erkänna ett misstag, var snar att göra misstaget
igen.
- Var långsam till handling. Den till handling
snabbe får någonting gjort och vinner
auktoritet. Auktoriteter med intellekt blir för
dussinmänniskan ett hot om att avslöja den
bluff som utgör själva kärnan i dennes aktning
och självbild.
- Tala illa om din medmänniska bakom dennes rygg.
Oroa dig inte över skuldkänslorna – de är
vad som skiljer dig från denne. Och tag det
lugnt – du kan vara viss i att denne redan
baktalat dig. Dussinmänniskan litar inte på den
som håller sitt ord och respekterar andra även
när de inte är i närheten, av den enkla anledningen
att han eller hon ständigt intalar sig själv att
respektfulla människor inte existerar. Allt i syfte
att slippa tro att självutveckling är möjlig.
- Ljug! I första hand så att det gagnar dig själv,
men även lögner som leder till obehag för andra
fyller sin funktion. Se även 6. (Bär det dig allför
tungt emot att ljuga, välj att tala osanning om
något som saknar praktisk betydelse –
eller om du vill ta en chans, sprid rykten om
din lögnaktighet. Det viktiga är inte att vara
ohederlig, utan att verka harmlöst småaktig.)
- Göm dina intressen när de inte sätter det sociala
i första rummet. Skaffa istället minst ett
intresse som leder till att du måste umgås minst
fem timmar per vecka med andra. Optimala är
till exempel styrketräning eller andra lagsporter,
men vad som helst kan fungera såtillvida att du
träffar de dussinmänniskor du delar vardag med,
och att intresset innefattar ett tävlingsmoment.
Se till att alltid prestera gruppens medianresultat,
och var en gnutta småaktig i dina förluster och
vinster. Alla älskar en dålig förlorare!
- Red inte ut konflikter förrän någon fått ett
utbrott. Låt andra ta initiativet till genuint
förtroeliga samtal (märk skillnaden mot rent
taktiska »förtroeliga« samtal). Det är omöjligt
för en vettig människa att veta när det
egentligen är dags att ta tag i en konflikt, då
denne inte känner något behov av konflikten som
möjlighet till högre anseende, utan bara ser
värdet i en lösning.
- Tag det varligt med humorn. Skämt på egen eller närvarandes
bekostnad är till exempel oacceptabelt. Skämt på bekostnad av
icke närvarande rekommenderas däremot i alla
sammanhang.
Auktoriteter utgör synnerligen goda måltavlor.
Undvik avancerad humor som alla typer av ironi utom den
kraftigt karikerande – och antagligen alla former av
humor du själv uppskattar. Ordvitsar är
förbjudna, med ett undantag: Det kan ofta vara
helt i sin ordning att förvanska en auktoritets namn.
- Undvik att säga din mening. Säg istället någon
annans mening. Uttala dig enbart i de frågor
andra inte verkar fästa stor betydelse vid, och
enbart tydligt men väl avvägt positivt. Undvik
också att alltför ofta berömma andra – då
tror de att du vill sätta dig i en maktposition.
- Och till sist det råd jag vill lägga som mest
tyngd bakom: Var lättplacerad! Kompromissa ditt
sanningssökande och din omtanke gentemot din
medmänniska på ett sådant sätt att gemene man
omedelbart får en tydlig bild av vad du är för
typ, oavsett sanningshalten i denna bild –
välj med fördel en stereotyp de redan känner.
Bry dig inte om att deras bild av dig är helt
felaktig, eller att olika människor får olika
bild av dig. De samtalar aldrig om skillnaderna
i vilket fall. En lättplacerad människa är lätt att
hantera utifrån enkla fördomar, och fördomar får
dussinmänniskan att känna sig trygg.
¶ 2005-12-17