VARGJAKT. God morgon! Efter en paus känner jag mig ringrostig och hade egentligen tänkt treva igång igen med något litet trevligare inlägg, men nu är jag arg om varg.
– Jag tror de flesta jägarna är ute och grillar korv i skogen.
Så trosförklarade miljöminister Andreas Carlgren i gårkvällens Aktuellt. Kan det vara att han blandat samman Jägarnas Riksförbund med Strövarna?
Andreas har fler problem. Redan i augusti förra året ledde hans vurmeri för korvgubbar till att EU:s miljökommissionär Janez Potočnik lade Andreas Carlgren på grillen istället:
Kommissionen frågar om Sverige anser att bevarandestatusen var gynnsam före jakten, och om hur jakten har påverkat statusen. Den efterfrågar också vetenskaplig grund för den svenska hållningen. I väntan på svaren anser kommissionen att statusen ”inte var gynnsam när licensjakten skedde och att jakten gjort bevarandestatusen mindre gynnsam”.
Efter att ha ifrågasatt den vetenskapliga grunden för jakten vill kommissionen också veta varför Sverige satt 210 vargar som gräns för stammen. Också här efterfrågas vetenskaplig grund för beslutet.
Och nu, när Andreas Carlgren har dragit ut på svaren för att sedan med nyvässade grillpinnar skicka sin egen lufsarliga till skogs innan EU-kommissionen hunnit läsa dem, så lutar det åt att Sverige anmäls:
Potočnik menar att Sverige jagar varg utan att ha säkrat att vargstammen kan bevaras.
Carlgren har svarat på EU:s frågor, men kommissionen hade inte hunnit utvärdera svaren innan den svenska licensjakten inleddes den 15 januari.
”De svenska myndigheternas agerande ger mig få andra val än att föreslå till EU-kommissionen att starta ett formellt förfarande mot Sverige för brott mot EU:s miljölagstiftning”, skriver därför Janez Potočnik i ett uttalande på måndagen.
Vad är det då som så förfärligt förvirrar friluftsministern? Kanske främst hans egen politik:
Centerpartiet anser att den skandinaviska vargstammen bör uppgå till högst 200 individer. Föryngringarna i vargstammen har varit många under senare år och därmed kommer vargen att etablera sig i fler områden. Centerpartiet vill i dagsläget ha en planerad legal jakt på varg utöver nödvändig skyddsjakt. Därtill tycker vi att det skulle finnas fördelar med att införa regionala tak för storleken på vargstammen.
”Jakt- och rovdjurspolitik” (PDF)
Men under förra årets valrörelse hette det istället så här, i en chatt arrangerad av Sydsvenskan:
– Sveriges tak på 210 vargar är tillfälligt. Sverige kommer alltid att ha fler än 200 vargar. Ju friskare vargstammen är, desto färre behövs för att den ska vara långsiktigt livskraftig.
Det kan bli knivigt, tänker jag mig, att bestämma hur många vargar som faktiskt ska skjutas. De som blir kvar ska ju vara färre än 210, minst 200 och inte fler än 200 – och ingen vet hur många vargar som egentligen finns eller skjuts i lönndom av de där jaktvärldens svar på fotbollshuliganen (dvs vanliga jägare?).
Men, miljöministern, kan vi inte bara skjuta dem litet ändå? Jo, jag vet inte, vi kanske kan säga att de blir genetiskt friskare av att jagas omkring, även om det bara är litet planlöst skjuteri?
I alla fall var det så logiken fungerade för ett år sedan:
– Det gäller hela tiden att se huvudfrågan. Hotet mot vargstammen i Sverige är inte vargjakt utan det är att den inte är genetisk frisk. Det är det regeringen nu vidtar så kraftfulla åtgärder för att åtgärda.
Om vargstammen inte är genetiskt frisk. Hur vet man med det här sättet att jaga att det är rätt vargar som skjuts?
– Det som har tillåtits är vargjakt riktad mot bestämda platser mot vargar där man vet att de har större risk att inte vara genetiskt friska. Det har varit noggrann kontroll så att man har kunnat vara med och skydda vargstammen österut som ligger nära de vargar som invandrar naturligt.
Finns det ingen risk att friska vargar skjutits nu?
– Det är det jag tycker man ska följa upp noga och dra lärdomar av. Vi ska se till att vargstammen i Sverige blir genetiskt friskare.
Men vargarna som skjutits visade sig vara friska. Likadant verkar det vara med vargarna som licensdödades i år.
Nu är det förstås så att genetiskt frisk inte är detsamma som att vargarna glatt kutar omkring och har hälsan. En population kan vara sjuk i så motto att den är genetiskt svag, utan att de enskilda individerna för den sakens skull har vargsnuva eller klump på skelettet.
Men vad som är avgörande för att råda bot på inaveln är inte att ha ihjäl vargarna som redan är här, utan att få in nya. Förklaringen vi får är alltså en bortförklaring, för själva jakten är fullständigt onödig. Om något så är det väl snarare tvärtom: Inavel blir väl bara värre om man minskar den genetiska variationen genom att ta bort individer?
Endast inplanteringen av nya vargar har alltså egentligen betydelse.
Men märkligt nog så tycks just den där planerade inplanteringen, som alltså är halva generalplanen, aldrig bli av, för det var ingen som kollade hur man skulle gå till väga innan det bestämdes.
Och genomförbart var det inte. Så här skriver Tom Arnbom, som är rovdjursexpert på WWF:
Problemet med regeringens beslut om att införa nya vargar togs innan det fanns några vetenskapliga underlag om detta, för när man började tittade närmare på hur man kan göra uppstod det problem, på problem, på problem. Främst handlar det om risken att införa tre sjukdomar, rabies och två sorters bandmask som finns på andra sidan Östersjön.
Förenklat, om dvärgbandmaskarna sprids i Sverige kan det bli risk att inom vissa områden så blir myndigheterna tvungna att varna för att plocka bär och svamp på grund av sjukdomsrisken. Även om risken är otroligt liten att någon människa ska insjukna och dö, så är den upplevda risken som kommer skapar otrygghet. Undrar vilken svensk myndighet som vill vara den som tar beslutet så att bandmasken riskerar komma till Sverige?
Så nödlösningen man tar till, nu när den ursprungliga nödlösningen inte höll måttet, det har blivit att planera att placera ut vargvalpar från djurparker. Men inte heller den (nöd)nödlösningen lär fungera:
Det finns flera risker som inte är undersökta, men de två allvarligaste är att en del vuxna djurparksvargar bär på genetiska defekter som påverkar synen, hjärta och kotor (som djurparkerna arbetar hårt med att få bort genom att styra aveln) och så föds i regel djurparksvalpar flera veckor senare än i det vilda. Det senare medför att om man sätter till en extra djurparksvalp till en vild kull, som är flera veckor mindre än de vilda riskerar man att den på en gång kommer att förskjutas av vargparet, och den nya vargvalpen går då en säker död till mötes.
Av allt att döma tänker regeringen nu alltså göra vargstammen genetiskt friskare genom att plantera ut genetiskt sjuka vargvalpar som sedan blir utfrysta och dör.
Kan sedan EU-kommissionens besvärliga frågor om vetenskaplighet göra miljöministern ännu nödigare? Det vore roligt att se.
Nåväl. Av de olika antal vargar som Andreas Carlgren samtidigt förespråkar har vi hittills snappat upp dessa:
Det kan tyckas knivigt att få ihop, men går faktiskt. Om vi först ser till att ha exakt 200 vargar i Sverige, vargstängslar in hela landet, och därefter utrotar vargen i resten av Skandinavien – då går det ihop. Men så har nog ingen tänkt.
Dessutom tillkommer obevekligen en annan faktor som förstör alltsammans, nämligen att miljöministern är satt att företräda ett grönt parti. Då måste man inte bara fundera alls, eller ens bara över ekonomi, utan dessutom över något som kallas ekologi.
Så slutar vi där vi började, alltså i gårkvällens Aktuellt-sändning, där Andreas Carlgren tillsammans med Jägarnas Riksförbund lät bli att fundera över ekonomi och ekologi.
Aktuellt-ankaret Anna Hedenmo ställde några frågor till Johan Boström från Jägarnas Riksförbund:
Anna: I dag är ju vargen i Sverige utrotningshotad, hur kan du då försvara jakt på vargen?
Johan: Vargen är inte utrotningshotad, en varg känner ju inte vars landsgränserna går. Det finns mellan femtio och hundra tusen vargar i Ryssland av samma art som vi faktiskt har i Sverige. De ser ju inte att ”nu har vi gått över gränsen till Sverige, nu är vi i Finland, nu är vi i Norge, nu är vi i Ryssland”… (avbryts)
Anna: Så skulle vi inte ha vargen i Sverige så finns ändå den här vargarten kvar, menar du?
Johan: Ja, den är inte alls utrotningshotad som man vill göra gällande här. Det stämmer inte alls.
På det sätt Johan Boström ser på utrotningshot och utrotning är det bokstavligen en fråga om ett eller noll. Om det finns en varg någon annanstans i världen så är vargen inte utrotad i Sverige. Den synen på naturen skulle nog känna sig som hemma någonstans i Gamla Testamentet och berättelsen om Noas ark. Syndafloden var ingen fara för två av varje fanns ju kvar.
Saken är den att vargen behövs i det svenska ekosystemet – inte ”svenska” som i flagga!!! utan som i plats på jorden. Trots att man från jägarhåll ibland hör att vi har för många rovdjur och för få klövvilt, så är det tvärtom. Det skrev sex forskare från Lunds universitet om i MiljöAktuellt i maj förra året:
Enligt en rapport från Skogsstyrelsen 2009 är kostnaderna för de höga klövviltstammarna, t.ex. av älg, i Sverige mycket högre än intäkterna från jakt. Kostnaderna för skogsskador ökar dessutom med tiden så att de för våra barnbarn kommer att vara dubbelt så höga som idag, även med dagens storlek på viltstammen. Kostnaderna översteg dessutom vinsterna trots att flera kostnader inte var inkluderade i analysen, så som skogsägares kostnader för att reparera och förebygga skador, tågolyckor, skador på jordbruksgrödor och minskad biologisk mångfald. Enligt Vägverkets uppskattningar kostar viltolyckor tre miljarder kronor årligen i Sverige. Det finns alltså många grupper i samhället som har mycket att tjäna på om de vilda klövviltstammarna minskar. Skogsstyrelsen visade dessutom att om klövviltstammarna minskade skulle inte värdet av jakten minska nämnvärt. Flera andra studier stödjer dessa resultat och visar på negativa effekter av höga klövviltstammar på biologisk mångfald. Effekterna av täta rådjursstammar på den biologiska mångfalden har inte studerats närmare i Sverige. Vi tror dock, bland annat utifrån studier av vitsvanshjort i Nordamerika, att effekten där rådjursstammarna är täta är negativ. En tät rådjurstam kan minska förekomsten av blommande vilda örter, till exempel orkidéer. Dessutom innebär den gynnsamma förhållande för fästingar och risk för ökning av fästingburna sjukdomar hos människor som vistas i skog och mark.
De ekologiska effekterna av topp-rovdjur i ekosystemen kan inte nog understrykas. Det har visats att de stora rovdjuren, som håller betande djur och mindre rovdjur på en lägre nivå, förbättrar biodiversiteten på ett mycket effektivt sätt. Studier från bland annat nationalparker i USA visar de positiva effekterna på biologisk mångfald efter återinplantering eller återinvandring av varg och andra stora rovdjur. De omfattande skadorna på växtligheten minskade och den nerbetade floran kunde återhämta sig. Detta för med sig andra positiva effekter på biologisk mångfald då mängder av andra arter gynnas. Lodjuren är rådjurens viktigaste naturliga fiende.
Eller kort och gott:
Sverige skulle tjäna på en större stam av stora rovdjur och en mindre klövviltstam, både för biologisk mångfald och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Om vargen någon gång inte längre finns i Sverige, så är den ekologiskt sett utrotad i Sverige, och saknas i de ekosystem som råkar sammanfalla med vad vi kallar för svensk mark. Och det är ekosystemen – för den som trodde något annat – som har någon betydelse.
Så min poäng är denna, ifall den (förståeligen) gått någon förbi. Ekosystemen har självfallet en reell betydelse för alla människor, men om man är politiker och till äventyrs kallar sig grön, så signalerar man också att man känner till detta. Andreas Carlgren signalerar något helt annat. (Borde vi kanske skicka miljöministern på kurs i biologisk mångfald hos Centerpartiet i Uppsala?)
Både Jägarförbunds-Johan och miljöminister-Andreas är fel ute. I och för sig vet vargar antagligen inget om vilket land de råkar befinna sig i, och visst kan det väl hända att jägare grillar korv i skogen ibland, men de sakerna är inte relevanta. Och frågan är hur dum man måste vara för att tro det.
Uppdatering 13.15. SR Vetenskapsradion fyller på:
Mats Amundin på djurparksföreningen säger att förutom de förberedelser som måste göras och som kan ta många år så är det inte säkert att djurparksvargarna är genetiskt lämpliga att sätta ut i det vilda. Det kan nämligen finns de som är för nära släkt med dem i vilt, något som Mats Amundin nu undersöker tillsammans med genetiker på Stockholms universitet.
Ytterligare en problem är att det inte kommer födas särskilt många vargvalpar i djurparkerna i år.
– Just i år är det många djurparker som håller på med generationsskifte eller som för tillfället inte har reproduktion. Vi kan inte välja helt fritt.
Så att plantera ut varg från djurparker i vår är i princip omöjligt?
– Ja det är min bedömning idag iallafall, säger Mats Amundin.
Det känns förberett. ¶ 2011-02-01