ANTECKNING. Nu sitter jag och sorterar gamla textsnuttar igen; jag tror inte det finns någon ro åt mig förrän jag fått ordning på gamla papper och strängar med alla ord jag samlat i min närhet. Ofta känns det som jag vadar i papper fulla av skrymmande idéer som jag inte kan gräva fram ur minnet utan måste ha dansandes runt vaderna för jämnan.
Men det kommer också några små insikter ur allt vadande. Och de där stora insikterna om mig själv, som kommer göra mig lycklig igen. Jag skriver alltid ned dem på papper, det vet jag, för ibland råkar jag vada rätt på någon av dessa furiöst nedklottrade revolutioner, glömda och borttappade bland alla andra papperssnuttar. ¶ 2006-07-18