JORDEN. Apropå att skriva jobbar jag just nu på att komma ikapp mina ambitioner.

Halvplanerad är bland annat en serie inlägg som bygger på en föreläsning om tiden jag håller på att vidareutveckla. Under tiden kan ni titta på bilder som väl på något sätt illustrerar geologisk tid.

Manam-vulkanen

Manam-vulkanen. Den milstora vulkanen är en av Papua Nya Guineas mest aktiva vulkaner. Vulkanen släppte 28 juni 2009 ifrån sig en rökpelare. Molnen som däremot står stilla ovanför vulkantoppen kan ha bildats av ånga från vulkanen.

Mackenzie-deltat

Mackenzie-deltat i Kanada. Mackenzie-floden är Nordamerikas näst längsta. Deltat är ett virrvarr av träsk och småsjöar. Upptill utmed floden syns en meander i färd med att tappa kontakten med floden. Meandrar är de växande kurvor som bildas av att vattnet rör sig snabbare och tar med sig sediment i floders ytterkurvor, medan det går långsammare och lämnar ifrån sig sediment i innerkurvorna. När en meander till slut klipps av från floden kallas den för korvsjö. Bilden är färglagd.

Nilen möter
Medelhavet

Nilen möter Medelhavet. Ett av Nilens utlopp i Medelhavet. Norr om Khartoum kallas floden även för Vita Nilen.

Vita Nilen

Vita Nilen. Hela Vita Nilen, från Viktoriasjön i söder (till höger) till Medelhavet i norr (till vänster).

Lena-deltat. Floden Lena är världens tionde längsta och den ostligaste av Sibiriens tre stora floder. Deltat ligger fruset tio månader om året. Precis som 'Nilen' tros härstamma från ett gammalt semitiskt ord som betyder 'Floden', så tror man 'Lena' härstammar från ett gammalt evenkiskt ('mongolskt') ord som betyder samma sak. Bilden är färglagd.

Stelnat lavaflöde på
Mars

Stelnat lavaflöde på Mars. Spiralerna bildas när lavaflöden går i olika riktningar intill varandra, och är en handfull dussin meter i diameter. På Jorden finns liknande spiraler att se, bland annat på Hawaii, men de är på sin höjd en halvmeter i diameter.

Coloradofloden möter
Green River

Coloradofloden möter Green River. Den del av Coloradofloden, till vänster på bilden, som ligger uppströms från Green Rivers utflöde kallades förr för Grand River. Coloradofloden är en smula oväntad på så sätt att flödet faktiskt blir mindre igen längre nedströms. Landet är så torrt att floden i stor omfattning avdunstar innan den når havet.

Stelnat lavaflöde på
Mars, närbild

Stelnat lavaflöde på Mars, närbild. Jag har svårt att avgöra om det är likheterna eller skillnaderna som mest fascinerar med Mars-bilderna, jämfört med dem från Jorden.

Kochechumfloden i
Sibirien

Kochechumfloden i Sibirien. Hela den 73 mil långa Kochechumfloden ligger i den subarktiska klimatzonen. Vintern börjar i oktober och slutar i maj, och temperaturer under 50°C är inte ovanliga. Omgiven av permafrost som går mellan 50 och 200 meter djupt tillförs floden inget vatten från marken, utan bara direkt från regn, snö och smältvatten. Trots detta lämnar den ifrån sig 600 kubikmeter vatten per sekund.

Ha-Iltzuk

Ha-Iltzuk. Isfältet Ha-Iltzuk i British Columbia i västligaste Kanada. Upptill syns två glaciärer som flyter samman till en enda. Den till höger är Silverthrone och näst längst till höger Klinaklini-glaciären. De långa mörka strecken i glaciärerna är moräner. Glaciärerna rinner ut i Klinaklinifloden.

Gosses Bluff

Gosses Bluff. Kratern med det roliga namnet ligger nästan mitt i Australien. I dag är kratern ungefär 5 kilometer tvärs över, men strax efter att meteoren slog ned för drygt 140 miljoner år sedan var den förmodligen mer än fyra gånger så stor. Skillnaden beror på erosion. Vissa aboriginer kallar platsen för Tnorala, och enligt deras muntliga traditioner kom kratern till när ett spädbarn trillade ur en korg i himlen och föll till marken.

Dasht-e Kavir

Dasht-e Kavir. Saltöknen Dasht-e Kavir ligger i Iran. I januari ligger medeltemperaturen på 22°C, och från natt till dag kan den variera mellan –20°C till 50°C. Temperaturskillnaderna, hettan och hiskeliga stormar gör att landskapet eroderar snabbt. Värmen på dagarna skapar en sådan avdunstning att de träsk och leror som finns får tjocka saltskorpor. Marken är i stort sett obrukbar även på stäppen dit saltöknen inte sträcker sig. Människor finns inte annat än vid ett fåtal oaser.

Tokyo nattetid

Tokyo nattetid.

Mycel

Mycel. När man ser svampar och stora städer ovanifrån är det vad som sticker upp på höjden man först lägger märke till. Men med en satellitbild tagen på natten liknar en storstad mer ett mycel. Mycel kommunicerar dessutom med andra mycel de har kontakt med, vilket i förlängningen leder till mycket stora nätverk av kommunicerande svampvarelser under marken, så liknelsen är inte långsökt.

Bilderna är hämtade från NASA (även här och här), Wired (även här, här och här), SpaceRef och RandoNature. ¶ 2012-04-27