SVENSKHET. För fem år sedan publicerades Maciej Zarembas reportageserie I väntan på Sverige (död länk) i DN. För några dagar sedan gick reportaget i spontan webbrepris, när en av artiklarna dök upp i flödet. Så jag läste om alltsamman och råkade i handgemäng med ett par avsnitt ur artikeln Vem äger flaggan?.
”Integrerad”, säger [dåvarande integrationsminister Nyamko] Sabuni, ”är man när man sjunger ’Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden’ – inte i Kongo – och faktiskt menar det.”
Inget dåligt svar, tänker jag. En sådan känsla förutsätter att man gillar landets seder och […] är beredd att stå upp för dem. Vad kan man mer begära?
Jimmie Åkesson begär mycket mer. Enligt Sverigedemokraternas program skall medborgarskap i princip vara ett privilegium förbehållet svenskar. Och ”svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”. Jag reser till Kristianstad för att få reda på vad det betyder.
”Man skall ha svenska värderingar”, säger Åkesson. ”Man skall ha vår syn på demokrati och på jämställdhet – nej, det blir fel – på förhållandet mellan man och kvinna. Samt på hur vi tar hand om djuren.”
Räcker det? ”Nej, det måste kombineras med andra komponenter, kroppsspråk och sådana saker. Att man passar tiden och ställer sig i kö, till exempel.” Och så yttre åtbörder. En kvinna i huckle som inte tar i hand kan inte vara svensk, säger han, inte heller en sikh i turban.
Sverigedemokraterna har en kulturteori. Människan mår bäst bland andra som liknar henne själv. En hög grad av etnisk och kulturell likhet är villkoret för att ett samhälle skall fungera. (Därför var det fel att avskaffa statskyrkan.) Alltså har varje kultur rätt att skydda sin ”ursprungliga” egenart. Här lånar Sverigedemokraterna en tanke från världsnaturfonden: varje kultur är som en utrotningshotad art som måste bevaras för mångfaldens skull. Bevarar gör man genom att undvika beblandning med andra. Därför borde varje kultur bo i en egen stat. Ett folk, en nation, en stat.
Vänta litet. Såg ni också det där? Ja, alltså:
”Man skall ha vår syn på demokrati och på jämställdhet – nej, det blir fel – på förhållandet mellan man och kvinna.”
Ha!
"Sedan förklarar han att en svensk får inte ha hoprörda tillhörigheter. Man skall känna sig helt övervägande svensk och inget annat vid sidan om.
På den grunden blir jag slutligen befunnen tvivelaktig, i sällskap med Cornelis Vreeswijk, Nyamko Sabuni och Zlatan Ibrahimovic, kring vilken Jimmie Åkesson har många frågetecken. Zlatan föddes inte i Sverige. Han spelar individualistiskt, vilket är osvenskt. Han har sagt sig vilja spela för Bosnien! Jackie Arklöv då? ”Utan tvekan svensk. Har ju fått svensk uppfostran och känner inte någon annan kultur än den svenska.”
På det viset. För Åkesson är ”svenskheten” en varm värdegemenskap som gör att man förstår och trivs med varandra. Och han känner den tydligen med Jackie Arklöv, men inte med Vreeswijk, Sabuni eller med mig. Förstår han vad han säger?
Nog med Jimmie-citat.
Om Maciej Zaremba berättar Wikipedia att han tagit filosofie kandidatexamen i idéhistoria. Examensuppsatsen från slutet av 1980-talet heter Folkhemmets etikett och moral eller den etiska grunden för trevnaden och handlar om svenska etikettböcker som återspegling av den växande svenska medelklassens ursprung och värderingar, på 1930- och 1940-talen.
Spoilervarning utfärdas! Så här slutar artikeln:
Det hände sig på Nora marknad häromåret att en kolonn unga män med rakade skallar plöjde sin väg fram till ett stånd där några utlänningar höll till. Det berättas att ingen polis fanns på plats, att ingen visste vad man skulle ta sig till, nävarna var redan i luften, blickar bortvända i vanmakt, då det plötsligt hördes sång. Den steg från ingenstans, tycktes det, en sopran, hög och mäktig. Det blev allt tystare, folkmassan tätnade, bara sången hördes. Det berättas att angriparna kom av sig, började se sig osäkert omkring och retirera mot utgången. Och att rösten följde efter dem i mörkret och de lämnade marknaden.
Sedelärande nog var det psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” som så effektivt drev bort den nationella stormtruppen. En av dessa psalmer som enligt diskrimineringsombudsmannen är olämpliga vid skolavslutningar, då de kan verka ”uteslutande” för invandrare.
Jag lyckas identifiera rösten. Den tillhörde Maria Langefors, pastor i Missionskyrkan och utbildad sångerska. ”Jag drog på för fullt, à la Nilsson”, minns Langefors. Varför försökte du inte med ”We shall overcome”?
”Allt gick så fort, jag tog det jag hade närmast hjärtat.”
Reportaget I väntan på Sverige är – som de flesta av Maciej Zarembas reportage tycks vara – så pass långt att man hinner tänka efter medan man läser. Eftertanken är dessutom inte bara nödvändig för att ta sig an reportaget, utan provoceras praktiskt taget fram av berättarens rätt så upproriska angrepp på de frågor han tar sig an.
Läs dem exempelvis i tur och ordning:
Numera ligger artiklarna tyvärr bakom en betalvägg. ¶ 2014-03-18